Puh, det kändes skönt det där. Att äntligen få komma ut ur garderoben och berätta för vänner, familj, kollegor och för er – jag är en nörd! Jag har väl egentligen anat det ganska länge, det fanns tecken på det redan när jag gick i lågstadiet. Till exempel – jag…
…hade stora glasögon som barn. Gigantiska faktiskt, som två fönsterrutor. Men jag var väl snarare 25 år före min tid. Jag har sett exakt samma glasögon på nån indiecool 20-åring på Strand i Hornstull. Tydligen är pingis inne igen också. Otippat.
…är astmatiker. Har alla möjliga sorts inhalatorer, precis som nördar på film. James Bond har inte astma.
…har varit med i schackklubb. Oh yes. Vill minnas att jag dessutom var rätt duktig. Men när jag var tio år förnekade jag min nördighet för första gången och började istället spela handboll med dom häftiga kidsen – dom som bodde på Bertes Väg i Vinslöv. Jag fick spela på linjen. Gjorde total 0 mål på ett år. Gav upp.
…spelar rollspel… NEJ! Det gör jag ju faktiskt inte. Härligt, jag kanske inte är en nörd trots allt. Jag spelade inte ens rollspel som barn. Jag var alldeles för upptagen med att leka med Playmobil.
…har lekt med Playmobil. Check. Skit.
…valde inte gitarr eller trummor när det var dags att välja instrument i fyran. Inte ens piano. Jag valde cello. Fick spela ”Lilla Snigel” tillsammans med 50 andra cellister i samma åldersgrupp i TV-programmet Barnjournalen. Jag låtsasstråkade.
…gillar ”Star Wars”. Eller njae, jag gillar väl egentligen all sorts film. Namedroppar gärna regissörer och skådisar, vilket också är rätt nördigt förstås.
Och så jobbar jag med IT. Toknördigt. Bäst att jag förklarar mig lite här nu så att jag inte blir persona non grata på IT-avdelningen. Det finns nämligen några tuffingar där som mobbar binärt.
”Du är en 0110100101100100011010010110111101110100. Du har säkert aldrig ens spelat Quake. Hahaha! Fail.”
Nördar är det nygamla svarta! Vi kommer att ta över världen. Binärt. Och det är en jäkligt rolig arbetsplats. Vi skrattar, vi sjunger, vi dansar… Eller nej, vi dansar inte. Inte på jobbet i alla fall. Bara när det rullas hatt, och vi på IT-avdelningen vet hur man rullar hatt. Hattar stora som sombreros! Och mellan allt detta skrattande och sjungande så byter vi en och annan hårddisk och nollställer ett lösenord eller nåt liknande.
Denna vecka är jag dock på kurs. Fundamentals of Windows Server 2008 heter den. En sorts grundkurs i nörderi skulle man kunna säga. Så jag ser fram emot att välkomnas tillbaka på jobbet som ”one of their own”.
På tal om det, dags att läsa igenom vad jag har lärt mig än så länge. Något om OSI Model. Jag vet inte riktigt, lyssnade inte så noga. Var upptagen med att leta efter Hemkola i godisskålen.
Förresten, jag heter Tobias och jobbar på Vings IT-support. Välkommen till min värld.
Let’s LAN!












